Första månaderna med Freja

Första månaderna med vårt lilla underverk har varit fantastiska. Igår fyllde lilla Freja två månader och det firade vi med äppelkaka och mys.. När vi ser tillbaka på de här veckorna så märker man hur otroligt mycket som händer varje dag och alla framsteg som lillan gör. Redan när hon var tre veckor började hon hålla huvudet stadigt och följa oss med blicken. Vid knappa sex veckor kom det första medvetna leendet som nu har övergått i kiknande skratt och bus, underbara lilla gullunge! Några timmar varje dag senaste veckan har Freja varit på riktigt bushumör och då har vi lekt med hennes favoritleksaker, ankan och katten. 

Idag på morgonen greppade och pillade hon på kattens öra mitt under buset och det verkade vara medvetet.. Händerna och armarna har änsålänge varit mest i vägen och levt sitt egna liv, skönt om hon nu kan använda dem till att upptäcka världen! 

Älskade Freja! 

Freja Eila Linnea

Freja 1 vecka

Freja 2 veckor

Freja 3 veckor

Freja 4 veckor

Freja 5 veckor

Freja 6 veckor

Freja 7 veckor

Då Freja kom till världen...

Sex veckor (snart sju)  har gått sedan vår lilla prinsessa "Freja" föddes och vi blev en liten familj. Sedan dess har vi levt i vår egna lilla bebisbubbla, men nu tänkte jag ta tillfället i akt att berätta hur vi har haft det sen vi blev tre och hur min förlossning var.

2013.07.27
Vi åker in till förlossningen för att utreda min plågande huvudvärk som jag haft till och från sedan midsommar. Smärtan lindras inte av smärtstillande så läkarna beslutar sig för att skikt- och magnetröntga mitt huvud (läskigt). För att hålla koll på min huvudvärk behåller de mig inlagd över natten (kändes tryggt att de tog min oro på allvar).

2013.07.28
På morgonen fick vi beskedet att båda röntgen såg normala ut, men att läkarna fortsatt var bekymrade över huvudvärken som vägrade släppa. Vi fick träffa en barn-och förlossningsläkare som föreslog igångsättning, för att jag skulle orka en "normal" vaginal förlossning (enligt mina önskemål) och inte behöva gå med huvudvärk ytterligare dagar, kanske veckor. Som ett första steg i igångsättningsprocessen gjordes en hinnsvepning. Den gav ganska snabbt resultat och jag öppnade mig två centimeter. Efter det fick vi åka hem med en ny återbesökstid dagen efter, alltså den 29:e.

2013.07.29
På förmiddagen åkte vi tillbaka till förlossningen och jag blev undersökt för att se om jag öppnat mig ytterligare. Det hade jag inte så de gjorde ytterligare en hinnsvepning. Vi fick ligga kvar i undersökningsrummet en stund och jag fick starkare medicin för huvudvärken. Efter en stund kom en  läkare in och gick igenom våra olika alternativ. Vi enades om igångsättning på medicinsk väg och vi uppmanades att åka och äta en ordentlig lunch och hämta förlossningsväskan, det gjorde vi!

Klockan tre var vi tillbaka på förlossningen och jag fick då min första dos (av åtta) av ingångsättningdmedicinen. Efter några timmar under CTG-bevakning förflyttas vi till ett rum på förlossningsavdelningen. Nu följde åtskilliga timmar av väntan och nya doser av medicinen under kvällen och natten. Värkarna tilltog i styrka och vid midnatt var jag fyra centimeter öppen och hade ca 2-3 värkar på tio minuter. Smärtan var fortfarande likt molande lite värre mensvärk men helt klart hanterbar!

2013.07.30
Efter åtta doser igångsättningsmedicin hade jag öppnat mig fyra centimeter men sen avstannade det hela och då bestämdes att de skulle ta hål på fosterhinnan så att vattnet gick. Jag varnades för att värkarna brukar bli otroligt intensiva snabbt och väldigt "ättriga" när man sätts igång på konstgjord väg, men allt jag (vi) ville var att få träffa vår lilla prinsessa så valet var enkelt. Vattenavgången var en av de häftigaste upplevelserna jag varit med om. Att ca en liter 37-gradigt vatten okontrollerat forsar ut, obeskrivligt!

Strax efter att vattnet "gått" tilltog värkarna i styrka och ganska direkt hade jag öppnat mig ytterligare en centimeter och kanterna på livmoderhalsen var nu helt utplånade och mjuka. Vi blev förflyttade till ett förlossningsrum och jag fick testa lustgas på låg nivå för att få in "rätt teknik". Under den halvtimme till som värkarna var hanterbara testade jag olika förlossningsställningar och även gåbordet (som jag tyckte var helt oslagbart). Pang bom gick min upplevelse från att har varit mysig och härlig till att bli fruktansvärd och hemsk. Värkarna kom praktiskt taget som blixtar från klar himmel och det kändes helt plötsligt som att någon sågade mig rakt itu. Ryggen, benen, armarna, huvudet, magen, fötterna - ja alla delar av min kropp gjorde fruktansvärt ont. Jag var nog förberedd på smärta, men den smärtan. Usch den önskar jag inte min värsta fiende! Tur var att jag hade min fantastiske älskling hos mig som hjälpte mig att andas och fokusera genom värkarna. Ganska snabbt förflyttade vi oss från korridoren och gåbordet tillbaka till vårt rum för att maxa lustgasen. Dessvärre fick jag inte någon hjälp alls av lustgasen, inte ens på maxnivån så ganska direkt bestämde jag mig för att jag ville ha epidural. Med tanke på värkarnas styrka, smärtan och delvis rädslan som spred sig i kroppen hade jag tur som hann få epiduralen medan narkosläkaren var kvar på avdelningen. Spruträdd som jag är, fasade jag nog mest för ifall det skulle göra ont att få in en två millimeter tjock slang rakt in i ryggmärgen. Men smärtan från värkarna bedövade hela min värld och jag märkte inte ens när jag fick epiduralen.

En knapp halvtimme senare (den värsta halvtimmen av fruktansvärd smärta hittills i mitt liv) fick jag full effekt av epiduralen och jag kan ärligt säga att från att ha trott att jag skulle dö kände jag nu "bring it on"! Att tro att jag skulle föda barn utan epidural var ett skämt. Vilken fantastisk uppfinning, jag älskar epidural. Nu följde ca två timmar av avslappning och genomgång av krystskedet med barnmorskan (som för övrigt var den bästa). Vi pratade igenom mina rädslor och förväntningar, fikade och åt godis (i mängder). Precis som mamma (när jag föddes) blev jag tokigt sugen på Zoo, så Johan kilade iväg och köpte massor.

Med ungefär en timmes mellanrum undersöktes jag och runt kl 18 hade jag helt plötsligt öppnat mig från fem till tio centimeter på bara en halvtimme. Barnmorskan blev förvånad över hur fort det gick och kort därefter kom krystvärkarna. För att få tillräckligt med kraft till att krysta använde jag lustgasen för att ta toppen av värkarna som nu kom igång ordentligt. CTG-kurvan visade att Frejas hjärtljud hela tiden var stabilt, vilket kändes väldigt skönt. Barnmorskan var också väldigt noga med att hela tiden uppdatera och informera oss. Efter ca en timmes krystarbete (kl 20:11 den 30/7) fick vi äntligen träffa vår prinsessa, helt fantastiskt vacker, välskapt och finast i världen.

Vilken lycka, vi var nu 3!

Härliga onsdag

Idag har vi haft en riktigt mysig onsdag. Började dagen med sovmorgon medan Johan slipade sin tennisform mot Jesper i Midsommarkransen. Kom hem med en förlust, så humöret var väl inte hundra, men men. 

För första dagen nu på en vecka fixade jag mig lite innan vi tog beslutet att strosa neråt stan för en myslunch i solen, har verkligen saknat att sminka mig och platta håret (känns lite konstigt). Väl nere på stan ringde Kalle och Lilly och frågade om vi ville äta lunch med dem i Humlegården.. Tog med oss varsin sallad från Albert & Jacks och slog oss ner i skuggan, riktigt skönt! 

Efter lunch har vi strosat runt i sommarhettan med varsin latte och bara njutit, varför gör man inte det oftare? 

Nu sitter jag på Björn Axén på Birger Jarlsgatan medan Elin fixar Johans pappalook, haha. Senare väntar dam-EM och kanske en öl (såklart alkoholfri) för känslans skull. 

Perfekt onsdag, mer sånna här dagar! 

Den eviga väntan på Freja

Fortfarande ingen Freja, och nu börjar det bli smått irriterande att så gott som varje dag ha kraftiga förvärvar med 5-7 minuters intervall som sen bestämmer sig för att bara avta. Senaste dagarna har de iaf lite ändrat karaktär, kan hoppas att det är ett tecken på att ngt fantastiskt närmar sig.

Svårt att njuta av semestern riktigt nu också eftersom vi inte kan åka alltför långt från stan om det skulle vara dags. Så senaste dagarna har vi bara slappat hemma, kollat på film och gått små promenader.

Nedräkningen är nu iaf igång, 4 dagar kvar till BF idag.

I väntan på vårt underverk

Idag har jag varit helt slut, efter en fruktansvärd natt med bara en timmes sömn. Hade riktigt smärtsamma förvärkar som inte ville ge med sig till en början. Och sen avtar de bara och besvikelsen är enorm! 

På förmiddagen passade jag på att vila medan Johan spelade tennis med Ron vid Karlberg. Sen fick vi i oss lite lunch innan vi båda två däckade i en två timmar lång powernap, såå skönt! Toktrötta på senaste veckans falska alarm på att förlossningen kör igång bestämde vi oss för att baka kanelbullar.. Attans vad goda de blev! 

Nude

Började dagen med en välförtjänt sovmorgon efter kvällens spontanmiddag på Paus Kök & Bar på Rörstrandsgatan med fina Kalle och Lilly. Runt tiorycket tog jag mig upp och åt frukost med Johan innan han tog bilen och åkte ut till Jeppe i Midsommarkransen för veckans tredje tennismatch. Vid elvatiden drog jag mig neråt stan och mötte upp finaste Helena för lunch på Vigårda i MOOD.

Efter lunchen tog vi en sväng till COS och Other Stories på Biblioteksgatan. De här fina sandalerna slank ner i shoppingpåsen, älskar dem. Särskilt dragskon istället för det traditionella spännet och att jag för ovanlighetens skull valde färgen "Nude" istället för svarta. 

v 39 (38+2)

Fortfarande ingen bebis som har tittat ut, men allt tyder på att det närmar sig.. På dagens barnmorskebesök hade jag återigen riktigt bra värden och det lilla hjärtat slog så fint så fint. Nu när hon har varit i magen så länge och man har byggt upp en speciell relation känns det helt fantastiskt men samtidigt lite läskigt att vi snart ska få skapa en ny relation på utsidan. Längtar efter dig lilla hjärtat!

v 38 (37+4)

Fortfarande ingen bebis, och nu har det lugnat ner sig igen.. Igår mådde jag ganska bra bortsett från värk i landryggen och ilningar neråt. Just nu känna det som ett lotto varje dag, innan jag stiger upp på morgonen har jag ingen som helst aning om hur jag kommer må resten av dagen! Men att vi har en pigg liten tjej att vänta råder det inga som helst tvivel om, det sparkas och buffas ordentligt! 

Bebis på g?

Senaste dagarna har mina sammandragningar tilltagit i frekvens och styrka, parallellt har det också börjat göra riktigt ont periodvis. Av och till har jag också upplevt en molande smärta liknande mensvärk i nedre delen av magen och bak i ryggen. Vaknade imorse med dunkande huvudvärk och den molande smärtan som satt kvar från igår. Tog två starkare Alvedon och sov ytterligare några timmar och tyckte att det blev lite bättre.. Nu på eftermiddagen har det börjat köra och vara oroligt i magen samtidigt som den molande mensvärken och sammandragningarna har startat på nytt...

Kanske är det bebis på g? Svårt att veta, och det verkar vara olika för alla, så bara att vänta och se vad som händer. Phuu!

v 38 (37+0)

Inatt har jag inte sovit alls, molande smärta i nedre delen av magen och ilningar i bäckenet.. Hur jag än låg var det obekvämt och gjorde tokont. Undra om det är så att lilltjejen har bestämt sig för att påbörja sin resa ut, hoppas hoppas. Om hon följer kurvan som planerat så är hon nu ca 46 cm lång och väger ca 2550 g. En väldigt liten tjej, precis som jag när jag föddes.

Det sägs att graviditetslängd är genetiskt bestämd, dvs hur lång tid bebisen stannar i magen bestäms av huruvida du och din partner är för tidigt födda eller inte och hur det ser ut i era respektive familjer. Moderkakan har dessutom en inbyggd livslängd och fungerar olika länge för olika mammor/bebisar. Kroppen är verkligen en konstig maskin, som bara fungerar och kan skapa nytt liv. Tänk att min nu har byggt en liten tjej i nio månader, som med största säkerhet kommer vara helt fantastisk när vi får träffa henne.. Åååhh kom nu lilla Freja!

Fixerad bebis

Idag började jag dagen med sovmorgon, och sen utnyttjade jag den minimala mängd energi som jag har just nu till att laga storkok med spagetti och köttfärssås. Skönt att ha lunch klar när man är ledig och orkeslös som jag har varit senaste veckorna. Efter lunch tog jag Johans kavajer och gick förbi kemtvätten, sen satte jag mig välförtjänt (?) i Vasaparken och tog en glass innan mitt besök hos barnmorskan.

Som vanligt under hela graviditeten hittills så var mina värden även idag exemplariska, blodvärde på 123 och blodtryck på 110/60. Konstigt att det kan vara så bra, men skönt såklart! Lilla Freja mådde toppen med hjärtslag runt 140 och magmåttet låg precis på mittenkurvan så nu växer hon som förväntat (utifrån sin egen kurva). Min vikt låg stadigt på 68 kg (jag vet, har aldrig vägt så mkt), så nu kommer jag nog inte gå upp så mkt mer. Men totalt 11 kg känns ok, huvudsaken är att Freja får tillräckligt och växer bra. När barnmorskan skulle känna efter hur hon låg i magen så konstaterade hon att hon sjunkit ner betydligt sedan sist och nu var huvudet helt fixerat i bäckenet (därav de obehagliga ilningarna och stickningarna som jag har haft i underlivet senaste dagarna). Det kändes skönt att få veta och samtidigt lite läskigt att det nu verkligen närmar sig med stormsteg. Nu är hon redo och kan egentligen komma precis när som helst.

Ååhh , vi längtar så mycket efter dig lilla hjärtat!

Fosterrörelser

Det sägs att fosterrörelserna avtar mot slutet av graviditeten, men vår lilla tjej verkar helt ha missat detta. Jag upplever att det är precis tvärtom! Allt hon gör därinne, eller inte gör, känner jag jätteväl. Hon vrider sig inte bara utan kan få till riktiga karatekickar när jag precis har ätit eller tar en tupplur efter maten. Verkar som att det jag stoppar i mig når henne på några ynka minuter. Konstigt och fantastiskt på samma gång! 

För er som ännu inte upplevt denna fantastiska känsla med bebissparkar, kan jag bara meddela att känna sin bebis sparka och röra sig i magen kan vara den underbaraste känslan någonsin! 

Babyshower

I måndags (24/6) hade min fina lillasyster Elin och mina söta vänner ordnat en babyshower för mig och lilla Freja! Den innehöll allt gulligt, fint, roligt och fantastiskt man kan tänka sig.. De hade gjort en gigantisk blöjtårta med inte mindre än 80 blöjor och pimpat den med rosa nappar, nappband, spetsstrumpor, sidenband och oljor. Utöver det fick jag en jättefin bok "Baby Guest Book" där alla tjejerna skrev varsin hälsning till oss, såå gulligt! Med tiden ska den fyllas med värdefulla tips till vår lillas liv, kärlek och relationer. Elin hade också fixat quiz och lekar!

Elin hade fixat de godaste pajerna och Elina briljerade återigen med sina eminenta bakkunskaper med  Leilas cupcakes och chokladbollar (såklart med rosa strössel).

Mina tjejer är de bästa, tack för en magisk kväll!

v 37 (36+2)

Inledningen på v 37 har varit allt annat än kul och smärtfri. Vaknade i söndags morse med sprängande huvudvärk som vägrade ge med sig. Efter en hel dags kämpande med diverse tablettknaprande gav jag upp och ringde min barnmorska. Jag blev lite smått orolig för en sen havandeskapsförgiftning så ville att hon skulle kontrollera mitt blodtryck. Väl där konstaterade vi att det var lika stabilt och fint som vanligt 120/60. När vi gick igenom min journal så hade förlossningsläkaren på Karolinska noterat att jag skulle höra av mig om huvudvärken kom tillbaka (efter ögoninflammationen vid midsommar). Sagt och gjort, barnmorskan skickade mig till förlossningen på Karolinska.

Efter inskrivningen fick jag väldigt snabbt träffa en barnmorska som med hjälp av CTG kontrollerade att lilla Freja hade det bra inne i magen, och det hade hon, phuu! Jag däremot hade två sammandragningar på tio minuter och ganska ont (som molande mensvärk ungefär). Jag fick lämna urinprov för att utesluta havandeskapsförgiftning. Läkaren konstaterade senare att jag hade utslag för vita blodkroppar och satte mig på en femdagars antobiotikakur för urinvägsinfektion. Men ingen havandeskapsförgiftning, tuuuur! Sammandragningarna hade heller inte börjat påverka livmoderhalsen så det var ingen förlossning på g.

När vi hade väntat fem timmar, träffat tre olika neurologer och en förlossningsläkare så bestämde de sig för att låta mig ligga kvar över natten för observation och ytterligare tester och skiktröntgen. Ååhhh jag som ville åka hem (fast ändå glad att de tar mina symptom på allvar)! Jag fick sova kvar över natten, med konstant CTG-bevakning och smärtstillande för huvudet. I dag på morgonen så gjordes en skiktröntgen av mitt huvud, allt såg ok ut. Skönt!

Vid lunch kom jag hem, med en välmående bebis i magen och med halva Apotekets läkemedelsförråd.. Nu ska jag knapra tabletter, vila och hoppas slippa må dåligt sista veckorna av graviditeten när det ända jag vill är att njuta av sista tiden med Freja i magen!